Sidor

lördag, november 02, 2013

En som saknas

Tidigt i eftermiddags åkte vår fina ardenner Leopold till ett nytt hem i västra Skåne.
Flera gånger har vi diskuterat att sälja honom, men inte förrän nu kändes det faktiskt rätt.
Här kommer han att bli klappad och pysslad med varenda dag mot att vara en i mängden hos oss.
Han ska bli riden och körd och har flera hästkompisar.

Men...
Vi kommer att sakna honom enormt.

Det var nästan på dagen nio år sedan vi hämtade den svarta fölungen hos en bonde ett par km härifrån.
När vi kom hem hade han nosen i fönstret på släpen och jag minns att jag undrade om han verkligen var sådär hög.
Det visade sig att han hade hängt frambenen över bommen. Den går att lösa ut från utsidan, så det var inga bekymmer. Typiskt Leo dock.
Han var lite krånglig - läs påhittig - att köra in, men när det var gjort hade vi en fin draghäst som jag älskade att åka med.
 
Det var så mysigt att sitta bakom hans breda rumpa och åka i lagom takt. Vacker var han också. Helt svart med en fin bläs.
 
 

Det gick bra att köra med redskap också. Här är vi på en så kallad småbrukardag och visar en fjäderharv. Det regnade som om himlen var öppen den där dagen. Innan hade det varit total torka i sex veckor.

Vem ska vi nu harva ridbanan med?

Vi var förstås inte lika förtjusta de där nätterna när Leo tog sig lös (!!!) och bökade runt i stallet. Han åt massor av hö på logen, öppnade en säck jord, gnagade på dörrposterna och en natt öppnade han vattenkranen. Tzienna som bor bredvid den undrade säkert varför hennes box sakta förvandlades till sjö.

                           
Här är en bild från en körtur som jag gjorde om till "gammaldags foto".  Visst är Leo fin!
 
Och när han nu skulle åka iväg (maken levererade honom) så stod jag utanför samma släp som han kom i den där gången. Han hade nosen mot fönstret likadant som då.
 
Ja, jag vinkade när han åkte...
 

 

5 kommentarer:

  1. Dearest Kajsa,
    That is quite emotional for letting go this giant PET. Leo seems to have been very clever and a bit mischievous too for breaking loose and doing naughty things at night.
    But it does touch our hearts when we must let them go. But knowing that he will be fine and in good company is great!
    Hugs and happy Sunday.
    Mariette

    SvaraRadera
  2. Jag blir rent tårögd av din berättelse om Leo. Men det låter ju som han får det riktigt bra =)
    Kramen ♥

    SvaraRadera
  3. Vilken vacker och kraftig häst.

    Du skriver så man blir tårögd :)
    Det viktigaste är att han får det bra.

    SvaraRadera
  4. Det känns sorgligt hela vägen till Norduppland när jag läser ditt inlägg. Jag känner en klump i halsen. Det är tråkigt att säga adjö till en familjemedlem oavsett om han har 2 eller 4 ben. Hoppas han får det bra hos den nya familjen och anpassar sig snabbt till den nya miljö.
    Styrkekram! <3

    SvaraRadera
  5. Skönt för er att veta att Leo kommer till en bra familj. Är det inte alltför långt bort kan ni kanske åka och hälsa på.....men det ska man kanske inte. Jag kan inget om djur, och absolut inget om hästar.
    Kramis Karin

    SvaraRadera