Spökvandring

Dags för ”kick off” med jobbet. Vi har ju fått två nya enheter så nu skulle vi bekanta oss.

Alltså – vi åker till Bäckaskog slott

Det är nästan sommar. Träden är utslagna och en del blommar för fullt.

Vi får våra rum – Hex har utan att argumentera fått enkelrum. Man kan ju undra vad det beror på… Enligt sägen så spökar det ganska intensivt på slottet.

Efter kurs och trerätters middag var det alltså dags. Vi började klättra i de mörka trapporna med bara svaga lyktor som ljuskälla. Det är ju tämligen kusligt med tanke på vad som kan ha hänt här. Hex hoppades att ingen skulle ramla och fälla tiotalet fler i trapporna. Höga klackar och en del vin kan ställa till det.

Chefen sneglade på Hex och meddelade att ”sist jag var med om något sådant här så blev jag så jävla rädd att jag ryckte kavajen av en kollega” Hex meddelade att ”man ska stå med ryggen mot en fast vägg så kan man inte överraskas” Chefen synade Hex som om han fått en uppenbarelse och sa ”jag står hos dig”

Guiden var duktig och kunde verkligen berätta! Ljudeffekter vid rätt tillfälle kan ge enastående resuktat.

En skepnad som gungar ut ur en dörr i mörk trappa kan skrämma skiten ur de flesta – och gjorde det också. (Skiten kan jag inte garantera förstås…)

Så kom vi allra högst upp i norra tornet där ”den musätna obäddade sängen” står.

”Kom nu närmare så ni hör” sa guiden.  Dags att passa sig. Hex stod kvar med ryggen mot fast vägg.

Plötsligt skrek folk som besatta och kastade sig undan från mitten av rummet. Den effekten var ruskig nog, för nu blev de flesta skrämda på riktigt. En smal figur i kåpa hade rest sig ur en tyghög och sprungit ut genom dörren.

Jag kan meddela att folk blev som helt nya människor! Håret stod rätt upp på flera.

Här tyckte guiden att vi hade fått vad vi tålde så nu fick alla gå nerför trapporna igen.

Kaffet var serverat. Lugnt och bra.

Och så var det dags att sova…